Boken är illustrerad av Rie Hägerdal, vars känsliga akvareller verkligen fångar rosornas förgängliga skönhet och deras unika karaktärsdrag. Språket är Mischas eget - poetiskt, underhållande och rakt-på-sak. Eller vad sägs om hennes anteckning från 2014 om den vackra rosen Isabella Rossellini: " Så hur tänkte man, funderar jag, med näsan i rosen, när man lät den pyttelilla doft Isabella Rosellini ändå har, vara kall blöt cigarraska, läder och våt hundpäls..." 

Den allra första rosen hon doftade på sommaren 2000 var Henri Martin och när hon nu, sjutton år senare, avslutade projektet tänkte hon knyta ihop säcken med att en sista gång dofta på rosen. När hon kom dit var rosen redan utblommad och hon skriver själv; " När jag såg den helt utblommade busken fick jag faktiskt en skön känsla av befrielse. Så jag slutar med en oskriven doftanteckning, därmed står dörren fortfarande på glänt för mig och för var och en att gå vidare i sin doftvärld på sitt eget vis. Välkommen in i min värld. "

​

​

​